Har du GPS så knappa in N 55.50341 E 13.91671 så blir du guidad direkt till oss
Fyledalen  är en biologiskt och geologiskt intressant dalgång i södra Skåne. Fyledalen är 20 kilometer lång, några hundra meter bred och upp till 50 meter djup. Den ligger på gränsen mellan Sjöbo,Ystad och Tomelilla kommuner. I dalens botten rinner Fyleån. Dalen bildades för 15 000 år sedan då en issjö vid inlandsisens kant tömdes åt nordväst genom Fyledalen ut i Vombsänkan. På vintern samlas ett stort antal rovfåglar i dalen: 100-tals glador, men även hökar och vråkar.Kungsörn går att se i området under hela året. I den sydöstra delen finns naturreservatet Benestads backar. Mycket kalkhaltigt grundvatten tränger fram ur kalktuffen, vilket gör att man kan finna över 400 kalkälskande växtarter i området. Kalktuffen har förr brutits och använts som byggnadssten. Ett dussintal kyrkor i trakten är bygga av sten från Fyledalen. Delar av kryptan i Lunds domkyrka lär också bestå av sten från Fyledalen. I den nordvästra delen finns Fyleverkens sandtäkt, där man fram till 2009 utvann kvartssand för glastillverkning. I Fyledalen finns också stenkol, denna stenkol har dock aldrig brutits eftersom den ligger på 800 meters djup och det har inte ansetts lönsamt att bryta denna.   Nedraby kyrkoruin Nedraby kyrkoruin ligger vackert på en höjd där Örupsån rinner ut i Nybroån. Kyrkan uppfördes, av kalksten med långhus och smalare rakt avslutat kor, ca 1250 eller i övergången mellan romansk och gotisk stil. Den lilla kyrkan fick valv vid mitten av 1400-talet och samtidigt byggdes tornet och ett vapenhus åt söder. Socknen var liten och kunde under 1600-talet inte försörja en präst. Därför skulle den sammanslås med grannsocknarna när prästen dog. Detta skedde 1635. Kyrkan var då också i dåligt skick och man kunde inte gå in där utan "största hassard och lifsfara". I kyrkoruinen och på kyrkogården har man i samband med restaureringar under 1900-talet funnit krukskärvor och järnföremål från sen vikingatid eller tidig medeltid, ca 1000-1100 e Kr. Det visar att platsen har utnyttjats redan innan kyrkan byggdes. Det kyrkliga livet försvann aldrig helt från Nedraby. Även nu på 2000-talet förättas, under sommaren, gudstjänster, dop och vigsel. Här finns också en minneslund.  Gudstjänster tycks ha förrättats in i sent 1600-tal. Även i dag kan begravningar förekomma här . Arvelunda/Nedraby Under medeltiden var Nedraby en egen socken, som 1635 delades upp mellan grannsocknarna Övraby och Benestad. Socknen ägdes av kungen. Den hette ursprungligen Arvelunda, ett namn som förekom åtminstone omkring 1230. Benämningen Nedraby dyker upp för första gången 1499. Det kyrkliga livet upphörde aldrig helt i Nedraby. Gudstjänster tycks ha förrättats in i sent 1600-tal och kyrkogården användes för begravningar. Den är än idag inte avlyst utan fortfarande kan begravningar förekomma här. I kyrkoruinen och på kyrkogården har man i samband med restaureringar under 1900-talet funnit krukskärvor och järnföremål från sen vikingatid eller tidig medeltid, ca 1000-1100 e Kr. Det visar att platsen har utnyttjats redan innan kyrkan byggdes.
Nedrabyhus
på Österlen
Nedrabyhus
på Österlen
Har du GPS så knappa in N 55.50341 E 13.91671 så blir du guidad direkt till oss
Fyledalen  är en biologiskt och geologiskt intressant dalgång i södra Skåne. Fyledalen är 20 kilometer lång, några hundra meter bred och upp till 50 meter djup. Den ligger på gränsen mellan Sjöbo,Ystad och Tomelilla kommuner. I dalens botten rinner Fyleån. Dalen bildades för 15 000 år sedan då en issjö vid inlandsisens kant tömdes åt nordväst genom Fyledalen ut i Vombsänkan. På vintern samlas ett stort antal rovfåglar i dalen: 100-tals glador, men även hökar och vråkar.Kungsörn går att se i området under hela året. I den sydöstra delen finns naturreservatet Benestads backar. Mycket kalkhaltigt grundvatten tränger fram ur kalktuffen, vilket gör att man kan finna över 400 kalkälskande växtarter i området. Kalktuffen har förr brutits och använts som byggnadssten. Ett dussintal kyrkor i trakten är bygga av sten från Fyledalen. Delar av kryptan i Lunds domkyrka lär också bestå av sten från Fyledalen. I den nordvästra delen finns Fyleverkens sandtäkt, där man fram till 2009 utvann kvartssand för glastillverkning. I Fyledalen finns också stenkol, denna stenkol har dock aldrig brutits eftersom den ligger på 800 meters djup och det har inte ansetts lönsamt att bryta denna.   Nedraby kyrkoruin Nedraby kyrkoruin ligger vackert på en höjd där Örupsån rinner ut i Nybroån. Kyrkan uppfördes, av kalksten med långhus och smalare rakt avslutat kor, ca 1250 eller i övergången mellan romansk och gotisk stil. Den lilla kyrkan fick valv vid mitten av 1400-talet och samtidigt byggdes tornet och ett vapenhus åt söder. Socknen var liten och kunde under 1600-talet inte försörja en präst. Därför skulle den sammanslås med grannsocknarna när prästen dog. Detta skedde 1635. Kyrkan var då också i dåligt skick och man kunde inte gå in där utan "största hassard och lifsfara". I kyrkoruinen och på kyrkogården har man i samband med restaureringar under 1900-talet funnit krukskärvor och järnföremål från sen vikingatid eller tidig medeltid, ca 1000-1100 e Kr. Det visar att platsen har utnyttjats redan innan kyrkan byggdes. Det kyrkliga livet försvann aldrig helt från Nedraby. Även nu på 2000-talet  förättas, under sommaren, gudstjänster, dop och vigsel. Här finns också en minneslund.  Gudstjänster tycks ha förrättats in i sent 1600- tal. Även i dag kan begravningar förekomma här . Arvelunda/Nedraby Under medeltiden var Nedraby en egen socken, som 1635 delades upp mellan grannsocknarna Övraby och Benestad. Socknen ägdes av kungen. Den hette ursprungligen Arvelunda, ett namn som förekom åtminstone omkring 1230. Benämningen Nedraby dyker upp för första gången 1499. Det kyrkliga livet upphörde aldrig helt i Nedraby. Gudstjänster tycks ha förrättats in i sent 1600-tal och kyrkogården användes för begravningar. Den är än idag inte avlyst utan fortfarande kan begravningar förekomma här. I kyrkoruinen och på kyrkogården har man i samband med restaureringar under 1900-talet funnit krukskärvor och järnföremål från sen vikingatid eller tidig medeltid, ca 1000-1100 e Kr. Det visar att platsen har utnyttjats redan innan kyrkan byggdes.